Ultraytligt

Den samtid vi nu alla lever i kommer enligt min amatörteori i framtida historieböcker döpas till den ultraytliga tiden.

Det ultimata beviset för detta är Facebook. Detta forum där det ska samlas på vänner, där hög status är likställt med över tvåhundra vänner i sitt nätverk. För att samla egna poäng ska det delas ut låtsaspresenter och låtsasöl till dessa så kallade vänner och det senaste är att man kan köpa varandra för låtsaspengar (?). Sedan skall det naturligtvis rankas både hit och dit. Bland annat kan man ranka varandras sexighet, detta även om man aldrig tidigare träffat personen i fråga. För egen del har jag nu valt bort de flesta funktioner i min egen profil på Facebook och har funderingar på att helt radera min profil. Andra tecken i det ultraytliga tidevarv vi nu befinner oss i är Stureplansfenomenet som jag inte tänker försöka beskriva då Magnus Betnér redan gjort detta briljant genom ett videoklipp som du kan finna längst ner i detta inlägg.

För att inte tala om alla dessa tävlingar som nu går på TV där det ska ringas in och röstas men inte på den som mot förmodan har någon slags tallang utan istället ska de som är sämst en efter en röstas bort tills dess att någon står ensam kvar på tronen. Kommer ihåg hur det kändes när man av sina skolkamrater blev vald sist i gympan, allt initierat av de vuxna. Sådana mobbningsfasoner och fascistmetoder förutsätter jag är ett minne blott inom skolan. Men att denna typ av förnedring förekommer dagligen på bästa sändningstid kan ingen ha missat. Jag väntar ihärdigt på den konsult som kommer med den briljanta idén att man genom telefonröstning ska rösta fram den som dör en naturlig död sist. Förslagsvis får dom som röstas ut en fri begravning medan den som vinner får en rullator. Eller varför inte låta en grupp psyksjuka låta publiken rösta fram den som mår sämst? Eller jag menar förstås rösta bort dom som mår minst sämst. Dom som åker ut kan alltid vinna terapi medan det i botten - läs toppen - finns ett självmordskitt att hämta ut till vinnaren. Med fördel kan självmordskittet sedan användas i direktsändning. Gladeligen sponsrat av Fonus, Svenska kyrkan och Interflora.

Göra-om-syndromet är minst lika illa och minst lika ultraytligt. Gör mig lycklig i TV genom att göra om mitt hem, min trädgård, min kropp, min ekonomi, mitt kylskåp, min garderob och inom kort lanseras väll teveprogrammet där du i direktsändning kan göra om dina föräldrar.

Bloggandet är det sista exemplet jag har för idag och jag vet att det nu blir dubbelmoral då jag framför detta på just en blogg. Bara i Sverige finns det flera hundratusen privata bloggar där få skribenter verkar reflektera över gränsdragningar mellan det offentliga och det privata.

Somliga verkar utan tveksamheter kunna lägga ut hela sitt privatliv på bloggen och vad än värre är vänners och familjens privatliv. Personliga saker som sexliv, svartsjuka, relationsproblem, föräldraskap avhandlas utan tveksamheter. Prostituera dig själv, sälj din själ och få dina fem minuter i rampljuset. Troligen började detta med Big Brother då vilken idiot som helst kunde bli en så kallad kändis genom att pippa under ett täcke under livesändning. Nu försöker hälften av befolkningen göra om samma ”bedrift” genom sitt bloggande. För övrigt räckte det inte med Big Brother för nu kommer en än värre version nämligen Big Brother 2. Utmärkt så skymningspressen får viktiga världshändelser att skriva om på sina löp.

Vad som är mer konstigt är att inbrottstjuvar ännu inte förstått bloggens potential. Många skriver gladligen sin resedagbok live på nätet så att alla får vetskap om att deras hem står tomt.

Just nu är en av de sämsta exemplen enligt min mening Alex Schulman . Alex som kommer från skymningspressen, har mage att kalla sig journalist och har nyligen startade upp en blogg där all SMS-trafik till och från hans egen mobil läggs ut live på bloggen(?). Ordet integritet och dess betydelse gicks tydligen inte igenom på journalisthögskolan om denne Alex mot förmodan har en examen därifrån. Om Alex råkar läsa denna blogg kommer här ett tips som jag hör och häpna inte tar betalt för. Sätt upp kameror i sängkammaren som direktsänder dygnet runt. Detta grepp kommer att ge ytterligare trafik till eran sida och där med ännu fler annonsintäkter.

För egen del uppstår det vid varje publicerat inlägg svåra gränsdragningar. Det är synnerligen viktigt att vara fullständig medveten om att det jag lägger ut om mig och andra finns till allas beskådan för all evighet så även om jag i ett senare skede tar bort inlägget eftersom någon där ute i cyberspace kan ha hunnit kopiera inlägget.

Om jag på bloggen skulle göra mig rolig på någon offentlig persons bekostnad är min åsikt att dom i allmänhet får tåla detta men att det i synnerhet är okey att sparka uppåt. Uppåt för mig är media, offentliga personer, staten, kapitalet och hela den politiska makten. Att sparka nedåt på den lilla försvarslösa människan är för mig helt främmande. Vad det gäller humor ligger min åsikt nära Magnus Betnér - en av Sveriges främsta ståuppare – nämligen den att allt tål att skämtas om då det är hos mottagaren avgörandet ligger. Motsatsen är vägen mot självcensur och senare även censur vilket mer hör hemma i ofria samhällen och diktaturer. Magnus Betnér har för övrigt den goda vanan att ihärdigt ge skymningspressen käftsmällar och ironisera över deras arbetsmetoder och moral varför jag varmt kan rekommendera hans blogg som ni kan läsa här. Om någon läsare av min blogg skulle känna anstöt uppmanar jag vederbörande att flagga min blogg vilket du gör längst upp till vänster i bildrutan.

Om och på vilket sätt jag lämnar ut mig själv är en helt annan femma men hittills verkar jag vara mer försiktig än andra inom bloggsfären. Detta då jag ännu är svåridentifierad eftersom endast dom som känner igen mitt ansikte kan identifiera vem som ligger bakom bloggen. Trots detta passar jag mig noga för att bli allt för personlig eftersom det som läggs ut kan finnas tillgängligt för all framtid, till allas beskådan.

Som det känns nu kommer denna blogg antingen gå mot det rent professionella eller mer åt en renodlad humorblogg alternativt det som just nu är det vanligaste förekommande i bloggsfären nämligen en anonym dagbok. Eller minst sannolikt får det fortsatt vara som nu alltså ett hopkok av allting.

Vad tycker Du? Rösta gärna längst upp i bloggen. Tack på förhand.