Fotbolls-EM

Ingen kan ha undgått att det nu är Fotbolls-EM då media i vanlig ordning går till överdrift. I synnerhet skymningspressen som har en flockmentalitet som milt uttryckt känns osund. Förutom den tävling som utspelas på gräsplanen verkar media föra en intern tävling. Den som lyckas fylla flest helsidor av Fotbolls-EM, oavsett material, vinner. Rekordet i roligaste löpet hittills har GT som skrek ut: ”Zlatans hemliga kräk-kollaps”. Zlatan kräktes tydligen och när Zlatan kräks, kräks det till den milda grad att det blir en kräk-kollaps. Naturligtvis. Hur sedan denna kollaps kan vara hemlig inför 80 000 åskådare framgår inte lika tydligt. För egen del orkar jag inte bli upprörd utan tycker det är komiskt, rent av ironiskt. Som så många gånger tidigare, när det gäller humor, överträffar verkligheten dikten.

Tydligen följde tre miljoner ociviliserade svenskar den första matchen där jag är en av alla dessa, detta trots att jag inte kan sägas tillhöra den sportintresserade skaran. För mig är valet enkelt. Antingen stå vid sidan om, förfäras och rent av gnälla över festen, spektaklet. Eller ta del av festen, umgås, känna gemenskap och tillsammans med andra dela alla de känslor som en fotbollsmatch bjuder på. Det är en härlig känsla av gemenskap. För egen del valde jag att avnjuta matchen på en Grekisk restaurang där det var en hjärtlig stämning mellan Svenska och Grekiska fans.

Som måttligt fotbollsintresserad kan jag fascineras över spelets genomtänkta strategier där elva spelare måste samverka i varje sekund och följa de ramar och instruktioner som ledaren ger. Schack och andra strategispel står sig lättvindigt i jämförelse. En bra fotbollsmatch innehåller samma ingredienser och dramatisering som en riktigt bra gripande långfilm. Som en krydda finns det enskilda spelare som är oerhört tekniskt skickliga, vilket är en njutning att beskåda.

Hoppas fotbollsfesten får hålla på länge och att vi kanske kan ta Guld. En fest för alla.

Mer i Aftonbladet, Expressen och SvD.

Snällism-Smuts 7-5