Så räddas svensk bilindustri

Inom svensk bilindustri står varslen som spön i backen. Görs inget nu kommer inga bilar byggas i Sverige om fem, tio år. Sanna mina ord.

Många gånger har jag frågat mig vad japanerna gör som inte vi kan göra. För i japan byggs det bilar med vinst i så väl högkonjunktur som lågkonjunktur. Mig veterligen kostar en japansk bilbyggare lika mycket som en svensk.

Sedan läste jag den här artikeln i Ny Teknik. I skrytsam ton redogörs hur hundra ingenjörer lyckas sänka bensinförbrukningen med tio procent på Volvo C30, V50 och S40. I efterhand. Jag baxnar. Dom borde skämmas, istället för som nu vara stolta.

Kontentan blir att Volvo just nu säljer bilar som drar tio procent för mycket i bränsle. Hur förklarar man detta för befintliga kunder. För det andra vad kostar det inte att modifiera ett redan färdigt bilkoncept.

I japan finns ett produktionssystem som heter Kaizen. Detta består av en mängd regler. En av dessa huvudregler är att göra rätt från början. Eftersom det är ytterst kostsamt att fixa till fel i efterhand. I Sverige gör vi uppenbart tvärtom. Fel från början.

Toyota har man insett att Kaizen är ett gammalt produktionssystem som inte längre kan förbättras, genom ständiga förbättringar. Därför ska dom göra ett tekniksprång. Läste nyligen att Toyota håller på att ta fram ett nytt produktionssystem som ska vara klart till 2010. Målet är att öka produktionstakten och produktiviteten med en tredjedel. Detta i världens effektivaste bilfabriker. Naturligtvis kommer Toyotas ingenjörer även lyckas med denna bedrift.

Således. Köp omedelbart över japans ledande ingenjörer inom området. Kosta vad det kosta vill. Låt dessa styra upp verksamheten inom svensk bilindustri. I annat fall får vi alla sysselsätta oss med hushållsnära tjänster. Bra så. Något mer problem som ska lösas. Som världsfreden.

Inga kommentarer: