Rolf

För en helg sedan när jag bestämt mig för att inte gå ut på krogen och satt således här hemma i min ensamhet kom en katt på besök. Oväntat besök och jag som inte dricker skitkaffet Gevalia utan håller mig till kvalitetskaffe Zoega. I vilket fall döpte jag den mycket kärvänliga katten till Rolf som spinnande gjorde sig bekant med mitt knä medan jag fortsatte kika på en film. Ensamheten som innan var kusligt påfallande var nu som bortblåst. Detta skulle jag kunna göra långdraget men infogar istället en bild på Rolf som visade sig vara en hona då en vän förtäljde att det bara är honor som är trefärjade.



Katter har en förmåga att leta upp mig. Här om dagen, en varm vårdag nästan kvalmigt, satt jag hos revisorn då jag fick syn på en katt hos honom varpå jag frågade om han hade katt. Till min förvåning svarade han att så inte var fallet samtidigt som han tittade på mig med en obehaglig blick som han ifrågasatte mitt psykiska tillstånd. Svaret förvånande mig då jag precis sett en liten katt bakom hans rygg inspringandes bakom en sjuttitalssoffa. Katter gillar soffor, särskilt sjuttitalssoffor och i synnerhet att vara bakom soffor. Om vi – alltså människan - hade haft samma möjlighet hade även vi föredragit att vara bakom soffan än i själva soffan. I vilket fall redde missuppfattningen ut sig när katten kom fram till mig, naturligtvis. Jag och katten latchade en liten stund då det rörde sig om en kattunge varefter revisorn påtagligt ville återvända till pappersgörat. Således åkte katten ut samma väg som den själv hittat in. Alltså genom det öppna vädringsfönstret.